Sjukhusmordet 1978

På tunnelbanan på väg hem från jobbet kopplar jag gärna av genom att lyssna på P3 Dokumentär i mobilen. (För er som ännu inte blivit P3-Dokumentär-frälsta: ladda ner Sveriges Radios app, gå in på Program, välj Dokumentär, P3 Dokumentär och Sändningsarkiv, och vips så har tunnelbaneresan blivit något att se fram emot!). Hursomhelst- idag lyssnade jag på en dokumentär om sjukhusmorden vid Malmö Östra Sjukhus 1978; och en kvarstående obehagskänsla har förföljt mig under kvällen. Åttiotalist som jag är hade jag aldrig hört talas om sjukhusmorden 1978, men nu har jag svårt att sluta tänka på alla stackars inblandade sköterskor och läkare (för att inte tala om de närstående)! Utan att avslöja för mycket (ni måste ju lyssna själva!) kan jag berätta att det rörde sig om en rad dödsfall vid en geriatrisk vårdavdelning under en kort period hösten 1978, som skulle visa sig vara mord utförda av en ung sommarpraktikant. Mördaren själv ansåg sig ha förkortat lidandet för de gamla och dementa människorna.

I dokumentären berättade före detta vårdpersonal vid den aktuella avdelningen på Malmö Östra Sjukhus hur avdelningen efter händelsen tvingades byta namn för att rentvå sig från det dåliga rykte händelserna givit upphov till. När jag hörde det kunde jag inte låta bli att dra en parallell till händelserna med den mordmisstänkte läkaren vid Astrid Lindgrens barnsjukhus, där jag arbetar. Många av mina kollegor (och även flera av våra patienters närstående) upplever nämligen att sjukhuset felaktigt smutskastats av media, och att det numera är nästintill pinsamt att berätta att man arbetar på Astrid Lindgrens barnsjukhus... (Att det skulle vara pinsamt att arbeta på Astrid Lindgren tycker däremot inte jag, som är ny på arbetsplatsen och stolt som en tupp över att arbeta på ett riktigt barnsjukhus på stora Karolinska Universitetssjukhuset!).

Det är jättetråkigt att enskilda händelser ska ge en hel arbetsplats dåligt rykte; men å andra sidan är det kanske inte så konstigt att mord (eller misstag) som inträffar i sjukhusmiljö väcker så starka reaktioner. Man är ju, både som patient och närstående, redan från början i en väldigt utsatt position, och tvingas förlita sig på främmande människor i bussarong och läkarrock...

elidajosefina