Åland består av 6757 öar. Det innebär att vi har många patienter som är bosatta ute i skärgården, och som är beroende av en eller flera skärgårdsbåtar med anslutningsbussar för att ta sig in till sjukhuset. Ganska häftigt, tycker jag, som är uppvuxen längs tunnelbanans gröna linje i Stockholm, och bortskämd med att tunnelbanetågen går var 10:e minut. I rusningstrafik så ofta som var 5:e minut.
Jag har svårt att föreställa mig vilket omständigt projekt det måste vara för dessa öbor att ta sig in till Mariehamn. Men jag kan absolut förstå deras rädsla när de ringer och ber om råd för att de har smärtsamma sammandragningar eller blödningar. Rädslan som kommer med vetskapen att resan in till sjukhuset är lång. Att de ibland är strandsatta på sin ö därför att sista färjan gått för dagen.
Och jag ser sjukhusets röda helikopter cirkulera ovanför landningsplattformen var och varannan dag. Den som hämtar dessa skärgårdsbor när de är akut sjuka. Och som transporterar de sjukaste patienterna till Uppsala eller Åbo sjukhus. Därför att vårat sjukhus inte har kompetens eller resurser nog för de allra sjukaste.
Och det känns lite exotiskt, att vara del av ett örike!