medrek.se

Att bli patient själv med allt vad det innebär..!

Nattpatrullen

22/5 2010
Hysterektomi! Vilket passande ord! Myom i nekros! Vad är det? Hade inte en aning, innan jag blev akut sjuk i fruktansvärda magsmärtor som ledde till ambulansfärd till sjukan.

Det var precis det jag led utav den dagen ...hemska magsmärtor..likt en häst som lider av kolik! Smärtan var olidlig och kallsvetten forsade i timmar, innan jag fick smärtlindring.

Läkaren på akuten ville lägga in mig på ortopeden? Vad skulle jag dit att göra? Jag har ont i magen, sa jag bestämt.
-Ja du kanske upplever det så, svarade han. men det kommer kanske från ryggen, då röntgen visade på ganska uppenbara skador på ditt ryggslut.

Turen vände då en gynläkare gjorde en undersökning. du ska inte in på ortopeden. Vi behåller dig!
Åh herregud va bra tänkte jag..slutdiskuterat om den saken.
Operationen var planerad till den 26/5..Good for me! Träffade narkosläkare, sjukgymnasten, överläkaren, barnmorskan. Sjukgymnasten och jag samtalade om dittan o dattan,
Jag sa vid ett tillfälle att: min största skräck vore om jag inte tog mig upp ur sängen efter operationen direkt. Eftersom min rygg skulle ta så mycket stryk av att ligga.

En god bok, hade jag tagit med, då jag visste att jag skulle få vänta ett ex antal timmar tills det var min tur att rullas in till op. Det var några före mig i fyrsalen.
-Ja sa jag käckt, känner man sig inte sjuk innan så gör jag det nu i alla fall. Efter att jag hibiscrubbat mig och satt på mig Op skjortan med hela baken bar. Hoppade snabbt ner i sängen och gnuggade ner baken på eligliden.

Roslund/Hellström ""Flickan under gatan""  påbörjades snabbt.. på sidan 57 dök det upp sköterskor som sa att det blivit ändring på op schemat! Det blir så ibland.

Jag skulle in först! Fasiken jag var inte beredd, de lugnande tabletterna låg kvar i den rosa plastkoppen.
-Hinner jag slänga i mig dom frågade jag med en puls på 120?
-Ja gör det du, men de kanske inte hinner att verka.
Efter att jag fått mina snygga vita strumpor på mig. Sa narkosmannen -Följ med så går vi till op rummet.
Hmmm tänkte jag, arslet är bart så jag får nog tvinna tyget runt mig under tiden vi promenerar . Som en kokong kände jag mig.

Hur ska jag ta mig upp på bordet utan att arslet syns, var min nästa tanke, då vi äntrade rummet som kryllade av grönklädda människor utan identitet.
Jesus på korset! Bordet var smalt med armstöd på bägge sidor, så det såg ut som ett kors.
Upp på bordet! En kvinna kom fram och frågade -Namn och personnummer? Vet du vad vi skall göra?
-Ja svarade jag och upprepade det som sagts.... sen kom natten! ZZZZzzzzzzzzzz
26/5

-Hallå! vakna! Är du vaken? -Ska jag gå upp nu? svarade jag. -Nej du är på uppvak. Zzzzzzzzzzz
Vet inte hur eller när det började, men luften jag andades försvann helt plötsligt till hälften. Jag kunde helt helt enkelt inte dra ner syret i lungorna ordentligt.

Jag kände smärtor i bukregionen och kunde inte för mitt liv ligga på rygg. Klamrade mig fast i gallret på sängen och koncentrerade mig på att andas. Hörde människor i bakgrunden som förflyttades ner på sina respektive avdelningar.
Jag bad om isbitar och det fick jag, -Sätt dom inte i halsen. Nej det gjorde jag inte heller, alla utom en enda som sakta smälte bort till slut. Men det sa jag aldrig..he he 


En äldre dam hade också blivit opererad och låg på andra sidan skynket. -Snälla, Hjälp mig. hörde jag och gjorde genast en insats i egenskap av att jag trodde jag var på arbetet.

-Det kommer snart någon och hjälper dig, svarade jag med mycket mild stämma! Du har blivit OPERERAD, artikulerade jag! och kände mig mycket nöjd.

Vilket resulterade i att jag blev förflyttad längre ner i salen . -Det är nog inte så bra att ni ligger så nära varandra, hörde jag någon sa.
Bubbelskratt i kroppen, undrar om jag pladdrat på?

-Nu har du legat sex timmar på denna sida, vi måste vända på dig.
-NEJ!! skräcken kom, smärtan av att vändas och hamna på rygg (även om den bara rörde sig om några sekunder) infann sig. Kändes som att jag drunknade och smärtan var fruktansvärd.

KETOGAN sprutor fick jag..i den snurriga värld jag befann mig i så förknippade jag det med mitt arbete, där man kan ge detta i suppform, vid dödsångest och för att lindra smärta i livets slutskede.

Inte undra på att jag spydde som en gris! Jag VILL INTE HA ketogan, försökte jag säga (tror jag). Efter hästdoser av smärtlindring av olika slag så kom JULIA in i min påverkade låtsasvärld. Hon såg till att jag fick andrum..ett andrum som jag så innerligt behövde. Epiduralbedövning!!!

Jag hade tackat nej till detta innan och valt vanlig sövning under ingreppet, då jag var rädd för att få något i ryggen som redan är trasig. Men nu välkomnade jag smärtlindringen.

Härligt!! Nu kunde jag svinga över på rygg och andas något så när fritt, bara jag höjde huvudändan. Zzzzzz

27/5

Åter på kvinnokliniken. I fyrsalen hade kvinnan bredvid mig kommit tillbaka från sin op. Jag hade messat mina barn och syskon om att allt hade gått bra och att de kunde komma och hälsa på mig vid fem-tiden.
Människor kom in och talade med mig. Jag sa att om jag bara slapp prata så skulle jag nog få syre. De tittade konstigt på mig, jag var så snurrig så jag tror inte jag uppfattade allt som hände runt i kring mig.

-Du skall in på röntgen! -Nej det vill jag inte! jag ville bara sova sova. -Vi måste kolla så det inte har hänt något och se om vi kan lokalisera felet.

Mot röntgen! En blå sköterskebrosch hittade vägen in i mitt öga vid förflyttningen över till röntgenbordet. Smärtan över att ligga så platt var inte vad jag längtade efter, -Andas normalt och dra ett djupt andetag och håll andan, när maskinen säger till dig. Inte så lätt, jag flåsade som en liten mus och det kändes som jag andades genom ett sugrör.
Tillbaka på fyrsalen, helt plötsligt står en sköterska så god och trevlig bredvid mig, min läkare kommer också in och står vid fotändan och säger -Vi måste operera en gång till, du blöder i buken.

Nu började jag att gråta, det enda jag ville var att sova. Jag höll sköterskan i armen och lät tårarna rinna fritt. -Men hur ska du göra då? undrar jag, vart går du in liksom? -Beroende på vart blödningen är så kanske vi måste lägga ett nytt snitt.
Nu började jag gråta ännu mer, inte för operationen utan för att jag kanske skulle få ett ärr till.. och för att jag skulle få sova på konstgjord väg. Jag var så TRÖTT...! Och jag sket totalt i om jag fick luft eller inte..jag ville nanna kudden ifred.
Över på jesuskorset en gång till, hur ska jag kunna andas när jag låg så platt var min enda tanke..snälla söv mig fort, jag kan inte andas här, ZZzzzzzz
Uppvak

-Du har inte blivit sämre, men du förflyttas till IVA där de har bättre möjligheter och maskiner att ha koll på dig.  -Mmm..snälla ge mig isbitar! min enda tanke, halsen kändes trasig och sårig. -Vi måste först se till att du mår bra, hörde jag någonstans ifrån.

Skit i det nu, ge mig isbitar, min hals är viktigast för mig just nu tänkte jag..IIIIIsssssssss. till slut kom den, hackad i småbitar på en sked som någon stoppade in i munnen. Happy me =)

Artärgas! det skulle försöka tas. Det gjorde lite ont eftersom det inte gick, han letade och stack försökte länge. Jag andades bort en del av smärtan. Men till slut gav han upp. Sedan blev det en febril sökning och stickprov på både fötter och armar i försök att ta prover. Jag andades och lät dom hållas. Gör vad ni vill..!

LÄKARNA..? Riktiga ""Hot hunks""

Här är dom ""De tre musketörerna"" som stod vid min säng. Tre helt underbara gynläkare som för ett kort ögonblick blev Athos, Porthos, Aramis. som levde efter deras motto ""One for all. All for one"".
Vet inte vad de talade med mig om eller om de ens gjorde det? Jag tänkte att det är nog bäst att verka intelligent, så jag log och nickade förstående.

Kvinnokliniken ett paradis för den sjuke som försöker bli frisk Hjälpsamma människor överallt. Plågsamma dagar i mitt tillfälliga fängelse ""SÄNGEN"". Ett ständigt pustande i flaskan. Allt för att vidga lungorna och för att få upp slem. Fötter o ben i ständig rörelse för att förhindra proppar.
Skitig kropp som inte blivit ren på nästan en vecka. Jag måste upp!!

-Om vi så ska dra mig i håret dit, så skall jag in i duschen i morgon, klargjorde jag! Mest för mig själv, antar jag eftersom jag inte orkade med en dag till i mitt förbannade ryggläge.
1 % muskelmassa försvinner per dygn vid sängläge. Fasen va procent jag tappat! Upp med dig för helskotta!

Vid ett tillfälle larmade jag för att be om mera smärtlindring. Sköterskan kom in, tittade förskräckt på golvet under mig och utbrast - Varför är det så blött under sängen och runt hela golvet? -Vadå, svarade jag och såg undrande ut. -vadå blött?
Naturligtvis hade kadpåsen gått sönder och jag hade kissat rätt ut i tomma intet. Jag ursäktade till min sänggranne som naturligtvis hade pojkvännen på besök och sa att jag hade kissat på mig. Sköterskan tog moppvagnen och satte igång med saneringen och bytte påse.

Några timmar senare kommer en ny sköterska in för att titta till mig (tror jag) och utbrister även hon -Varför ör det blod under hela sängen? - men va fan, sa jag, hur mycket oflyt kan man ha, jag har ju nyss pissat ner golvet och garvade.
Dränagepåsen hade också gått läck, antagligen under tryck från mitt lilla sidobord.
Dränaget och katetern hängde som ett par minipudlar vid min sida. Fick bli av med kisspåsen först! Så skönt!
Nätterna visade sig innehålla mystiska drömmar, några fasansfulla mardrömmar som alla innehöll drunkning i både lera och vatten.

Men det bästa av allt är att jag upptäckte en ny sjukdom som jag i drömmen valde att namnge till ""Skottnitrit"" med symtom som bara jag känner till. Men om ni upptäcker små blåsor runt knäregionen så slå mig en signal så kan jag återge hela sjukdomsförloppet..

Hemkomst

Till min stora lycka så har jag många syskon, en utav dem och deras familj fick mig som patient. Hon hjälper mig med dränagehålet och såret som gått upp och läcker, de har skjutsat mig till otaliga besök på kvinnokliniken, vårdcentralen för sårodlingsprov, omläggning, springer upp på natten, då hostanfall gjort så jag spytt. Mina älskade barn som ställt upp i vått o torrt. .Älskar dom alla!