På söndagarna hände det alltid något spännande för oss tre syskonen, nämligen ""Söndagsskola i Betlehemskyrkan hos Tant Anna. Tant Anna var en ljuvlig liten dam, som visserligen var mycket troende och som styrde och ställde i kyrkan Och tog hand om alla barnen som kom.
Taina var alldeles fascinerad av den lilla mörkhyade dockan som
stod på bänken när man kom in. Hon brukade alltid ha med sig en liten
slant att stoppa i den. Jaana och Sirpa fick aldrig pröva. Det var
alltid Taina som skulle bestämma vem utav dem som skulle stoppa i
pengen.
Så fort slanten försvunnit började dockan att nicka. ""Tant Anna""
sa alltid att tredje världen behövde hjälp av oss. Vi förstod aldrig det
där riktigt, hur kunde en docka hjälpa till? Vem är tredje världen? men
ingen vågade fråga hur det där hängde ihop egentligen.
Alla
barnen fick måla och fylla i färger på gud och Jesus om man ville. Sirpa
var mer intresserad av saften och bullarna som man fick i slutet på
varje Söndags skoledag. Taina brukade så ofta hon kunde reta sina
syskon, speciellt lilla Sirpa för hon kunde få så roliga utbrott och
skrika fula ord.
Detta var extra roligt, eftersom man inte fick det i ""Guds hus"" som Tant Anna alltid förkunnade för barnen. Guds hus visste inte Sirpa direkt vad det var, men att det var hans hus och att dom lånade det så mycket förstod hon.
De övade också på en sång tillsammans som de skulle sjunga nästkommande söndag efter gudstjänsten inför publik. Sången hette ""truggajekaninenvara"" .
Söndagen kom, och de var alla finklädda och uppradade i ett led
vid podiet i kyrkan. Sången började men Sirpa hade inte hängt med
ordentligt för hon hade haft fullt upp med att titta efter på vilken
bänkrad hennes mor och far satt.
Men hon stämde in i sången till
slut hon också. Hon förstod inte hela texten, men att det handlade om en
kanin det var hon säker på.
Till slut tystnade alla, utom Sirpa, Tant Anna försökte få henne
att sluta sjunga, men hon hade en vers kvar och den ville hon sjunga
klart!
Men när hon kom till ""truggajekaninenvara"" så hörde hon att
de började fnissa och skratta i bänkarna och då kom hon att tänka på
något som Tant Anna alltid sa:
- DU KAN SKRATTA DIG LYCKLIG! och det är nog det dom gör nu, tänkte Sirpa stolt och tog i lite mer!