Det är så svårt att tänka sig att den trevliga tjejen framför mig är misstänkt för att ha mördat någon. Eller att den trevliga mannen är en ökänd gängmedlem med både det ena och det andra som jag med största sannolikhet inte ens kan föreställa mig på sitt samvete.
Som sjuksköterska är jag förskonad från mycket. De intagna pratar många gånger hellre med mig, än med personalen. "Plitarna" eller "vakterna". Det är synd för kriminalvårdarna arbetar så mycket närmre klienterna än vad vi gör. Men ofta är de skydda som pesten ändå, bara för att det "ska" vara så.
Vilket är otroligt synd eftersom kriminalvårdarna är både kunniga, kompetenta och empatiska! Men, så klart, som alla andra, så har de ont om tid.
Trots de dystra tonerna måste jag för säkerhets skull påminna om att jag har världens roligaste jobb!! Och nä, innan jag började inom kriminalvården hade jag inte ens reflekterat över att det kunde finnas sjuksköterskor innanför murarna. Men vi har det väldigt trevligt, trots allt!