Back on track och det är skönt. Första arbetsdagen efter nyår nås vi av nyheten att en man tagit livet av sig på anstalten Johannesberg i Mariestad. Fruktansvärt! Vi arbetar så mycket med förebyggande arbete, men det är klart, det är ingen semester att sitta i fängelse direkt. Att fånga upp alla som mår dåligt är tyvärr otroligt svårt, om ens görbart. Även om det är dit vi siktar. Många tankar till hans anhöriga men också mina kollegor. Både sjukvårdspersonal och kriminalvårdspersonal.
Har nu tillbringat några dagar på häktet. Efter ett halvår på plats börjar det nu tråkigt nog komma tillbaka patienter som jag träffat tidigare. Återfall i nya brott, redan! Ord som häktningsförhandlingar, omhäktningar, förhör, restriktioner och liknande börjar bli lite vardag. Att börja inom kriminalvården har varit lite att lära sig en helt ny vokabulär! Och KV tar priset på organisation med flest förkortningar! Herre min je! Det surrade som ett getingbo i huvudet i början men tja - det börjar lägga sig.
Annars har det varit riktigt lugnt *peppar peppar* efter helgerna. Idag hade jag förmånen att kunna sitta avslappnat i en dryg halvtimme och prata med en klient som behövde det. Kändes fantastiskt! Oftast är det öron som behövs mer än en mun. Viket ju (?) är anledningen till att vi har två av det ena och en av det andra.
Stora öron hör bättre?
Finna strategier för att hantera liknande situationer är viktigt för personer misstänkte för våldsbrott. Vad ska du göra sen när du kommer ut och känner att du vill ha en öl? För oftast är det ju alkohol och/eller droger inblandade. Raka frågor funkar bäst, och med många intagna går det faktiskt att provocera en aning "det var ditt val att blablabla" osv. Dessa samtal uppskattar jag otroligt mycket!!!