En väninnas lillebror har satt sig i klistret och dömts till ett kortare straff. Straffet skulle avtjänas på en anstalt specialiserade på yngre brottslingar.
Som alla vet så är det FULLT FULLT FULLT å landets häkten och anstalter, det tog en tid men så kom brevet om att det var dax att inställa sig. Ynglingen kommer till anstalten, och möts av två bekymmer. Dels är ID-kortet för gammalt och alltså inte giltigt. Dels är det fullt på anstalten. Han får inte plats.
Här skedde på något sätt en miss. Ynglingen blev avvisad. Upprörd, förvirrad och förbannad stod han i en främmande stad, utan pengar eller fungerande telefonkort. Han tog sig till soc och fick en plats att sova på. Ingen mat. Men resecheckar.
Undrar om soc har så här mysiga sängar? Men tur de kunde hjälpa honom!
Undrar om soc har så här mysiga sängar? Men tur de kunde hjälpa honom!
Han lyckades låna en telefon på stan, ringde till mamma som fyllde på kontantkortet. Tog tåget hemåt igen. Halvvägs mötte en kompis upp på en tågstation med mat, då var det ett dygn sedan han senast åt något. Han mellanlandade sedan hos storasyster, fick pengar av henne till nya tågbiljetter och tog sig hem.
Väl hemma blev det diskussion med övervakaren, och några dagar senare bereddes han plats på ett häkte istället. Och efter en tid i häkte, en plats på en "vanlig" anstalt, dock med undomsavdelning.
Fler fängelseplatser behövs. Det visar det här exemplet med all önskvärd tydlighet. Och kommunikationen kan alltid bli bättre. Det är alltid extra trist då det är ungdomar som hamnar i kläm.
Fler fängelseplatser behövs. Det visar det här exemplet med all önskvärd tydlighet. Och kommunikationen kan alltid bli bättre. Det är alltid extra trist då det är ungdomar som hamnar i kläm.
Men tänk om vi kunde lyckas bättre i andra änden? Att förhindra att ungdomarna faller i brott från första början? ADHD är en otroligt vanlig åkomma hos människor på våra anstalter. Och otroligt underdiagnosticerad. Jag vågar inte ens andas om hur långa väntetiderna är för en neuropsykiatrisk utredning...
Var ska vi lägga resurserna? Jag tror att alla är överens om den saken. Egentligen. Problemet är att det här är en investering som lönar sig först tio-tjugo år senare. Dvs. ett antal mandatperioder senare. Demokrati är bra. Demokrati SKA vi ha. Men ibland är det knivigt, då så mycket handlar om siffror. Mänskligt liv går inte alltid att specificera i siffror. Men vem har lösningen på detta prekära bekymmer?