Självgående

Min inskolningsperiod på barnavdelningen är slut, och jag är nu självgående på jobbet . Näää, det var ju en sanning med modifikation! -Men egna patienter har jag. Rapporterar gör jag. Och dokumenterar. Delar medicin och ber om hjälp när jag stöter på finska läkemedel jag aldrig hört talas om. Jag har någon i ryggen som kommer om jag visslar (nästan), men känner mig ändå ganska duktig. För det mesta. Jag premedicinerar och eskorterar små barn och oroliga föräldrar till operationsavdelningen. Bygger pussel, svarar i telefon, bär matbrickor och bäddar sängar. Sticker dropp (som man säger här) och tar prover. Är både barnflicka, lekkamrat, sjuksköterska, vårdbiträde och städerska på en och samma gång.

Och är ack så trött när arbetspasset är slut!

(I Finland är det städerskorna som ansvarar för att dela ut mat till patienterna- det tyckte jag var ganska märkligt när jag flyttade till Åland. Och de åländska undersköterskorna är utrotningshotade, och saknar tillåtelse att ta venprover och mycket annat som undersköterskor många gånger gör i Sverige. -Men vi hjälps naturligtvis åt med sysslorna på avdelningen, allihop.)

elidajosefina