Vid arbetsdagens slut

Jag går från jobbet med skrikande mage och blixtrande huvudvärk. Det är inte första gången.
Sannolikt inte heller sista.
 
Jag drar ett djupt andetag, blinkar sömndrucket mot solen och följer en svävande fiskmås med blicken. Andas. Och ler nöjd med mig själv och med dagens arbetsinsats.

Nöjd över att jag varit åtminstone nittioåtta procent närvarande och här-och-nu med mina patienter. Kopplat bort mig själv och min vardag, helt förträngt min hunger, min törst och mig själv.
Varit bara sjuksköterska.

elidajosefina