Efter att ha arbetat med att hjälpa svenska Landsting,
kommuner och privata utbildnings och vårdföretag med att utveckla sitt
rekryterings- och marknadsföringsarbete i över 10 års tid kan jag konstatera
att svenska kommuner är mycket mer framsynta, bättre organiserade, initierade
och professionella än de svenska landstingen. Landstingen använder
bemanningsföretag mer och mer och har fortfarande inte förstått vad employer
branding och professionellt rekryteringsarbete är eller hur det går till.
Sveriges kommuner är mycket duktigare och bättre organiserade än landstingen.
Sveriges 21 landsting (ja, x antal av dem har bytt namn och
kallar sig regioner jag vet) hyrde förra året in personal för över 2 miljarder
kronor. 2 000 000 000 svenska kronor. Samtidigt som man i 15 år spytt galla
över bemanningsföretag så har man under samma period alltså inte kommit längre
än att man slår rekord i kostnader för bemanning. Hur kan detta komma sig? Hur
kan de Öka sina kostnader för bemanning och mer eller mindre helt missa möjligheterna
att Marknadsföra sig som en attraktiv arbetsgivare? Vilket skulle minska
behovet av inhyrning.
Danmark långt före
I Danmark beslutade de före detta motsvarigheterna till
svenska landsting – AMT – redan för 9 år sedan att nu skulle man gemensamt
Sluta att platsannonsera i tidningar. Danskarna hade redan då räknat ut hur
enormt dyrt, tidskrävande och ineffektivt det var att platsannonsera i
tidningar… Dyrt på grund av att annonser i tidningar kostar mycket mer än
online. Ineffektivt pga platsannonsering är färskvara och man kan aldrig mäta
resultatet i en tidning som man kan online. Tidsödande på grund av den enorma
tid som tas i anspråk för att tillverka tidningsannonser.
Sveriges landsting går bakåt
Tre (3) svenska landsting har gjort försök att få till
seriösa samarbeten online. Skåne, Stockholm och Uppsala har i olika perioder
sedan 2002 (Skåne först) upphandlat Internetrekryteringstjänster. Misstagen som
skett är att de upphandlat Ramavtal. Sjukhusen och verksamheterna inom
landstingen har följaktligen inte brytt sig över huvud taget om att landstinget
centralt gjort en upphandling utan man har bara kört vidare och annonserat till
höger och vänster, helt utan samordning i de flesta fall och helt utan att
följa lagen om offentlig upphandling. Helt utan kontroll på pengarna och
förmåga att se till att tecknade avtal efterlevs. I Danmark har man numera 5
regioner istället för 14 AMT. Dessa regioner agerar professionellt. Som ett
företag. De handlar in varor och tjänster och tar reda på vad de upphandlar och
ser till att maximera rabatterna som man får när man handlar till en hel region
och förbinder sig att köpa exempelvis 1000 platsannonser per år. Sedan
kommunicerar man ut detta till sjukhus och verksamheter i regionen så att de
förstår att de inte behöver bränna pengar på adhocinriktade paniklösningar som
dessutom kostar på tok för mycket pengar.
När skall svenska landsting vakna?
Frågan är efter att ha jobbat mot svenska landsting i 13 år:
När skall de vakna? När skall sjukhusdirektörer, personaldirektörer och
ekonomidirektörerna vakna och inse att man skulle Enkelt kunna spara tiotals
miljoner per år från tidningsannonsering om man skaffade sig en partner och
strategi på Internet, där ALLA människor befinner sig i Sverige 2012, och man
skulle dessutom kunna spara tiotals miljoner från att hyra in personal.
Vaknar man 2012, 2013 eller 2020? Varför skulle man vakna?
Man har ju sparkrav på sig sedan länge, kanske vaknar man när landstings,
sjukhus, primärvårdsdirektörerna engagerar sig mer själva i arbetet med att
Marknadsföra sitt landsting/sjukhus/primärvård etc. När de inser att det inte
bara kan spara pengar från själva platsannonseringen utan också från
inhyrningen av personal.
Mikael Olsson, VD Medrek Rekrytering AB