Politiker och andra debattörer har länge bråkat om hur de vill att skolan ska se ut. Nu vill hjärnforskare vara med och påverka.
Ett av huvudnumren på Vetenskapsfestivalen i Göteborg i veckan var den amerikanske psykologen Kurt Fischer. Kurt har länge förespråkat att skolan bör använda sig av nya rön från hjärnforskningen.
–Det ska vara sund och bra hjärnforskning, inte myter där folk bara påstår ogrundade saker om hjärnan, sa Kurt Fischer när han talade i Sveriges riksdag i onsdags.
Den svenske hjärnforskaren Torkel Klingberg från Karolinska Institutet skriver i sin nyutkomna bok ”Den lärande hjärnan” om hur skolan har styrts alltför mycket av politiska åsikter och pedagogiska modenycker. I stället förespråkar han starkt för vetenskapliga metoder och randomiserade studier.
I fredags presenterades till exempel en studie i Science av några amerikanska forskare. 550 collegestudenter jämfördes i en grundläggande kurs i fysik därav den ena hälften fick klassisk katederundervisning och den andra hälften fick undervisning genom nya, pedagogiska metoder.
Gruppen som fick traditionell katederundervisning undervisades via powerpoint och demonstrationer av ett par erfarna och uppskattade lärare. Experimentgruppen undervisades av unga, oerfarna forskare genom att i små grupper diskutera, ställa och svara på frågor.
Senare fick de båda grupperna göra ett identiskt prov. Den traditionella gruppen fick i genomsnitt 41 procent rätt på frågorna och experimentgruppen fick 74 procent, nästan dubbelt så bra resultat. Experimentet leddes av Nobelpristagaren Carl Wieman som har engagerat sig i hur fysik kan läras ut.
En annan uppmärksammad studie publicerades av den amerikanske psykologen Jeffrey Karpicke i Science i januari i år. Han och hans medarbetare undersökte effekten av små diagnostiska prov. Den visade sig vara utomordentligt stor.
Eleverna som ingick i studien delades in i fyra grupper. En grupp fick ägna tiden åt att bara läsa på vid ett enda tillfälle. En annan grupp fick dela upp läsningen på fyra kortare tillfällen. En tredje grupp fick rita konceptkartor, små diagram som visar hur saker hänger ihop. Den fjärde gruppen fick vid ett par tillfällen lägga undan boken och testa sig själva genom att skriva små uppsatser om vad de just hade läst.
Samtliga grupper fick exakt lika lång tid på sig. När det gått en vecka fick eleverna uppskatta hur de trodde att de skulle klara sig på provet. De som hade fått skriva små uppsatser var mest pessimistiska.
Men verkligheten visade sig vara tvärtom. Den fjärde, ""testa sig självgruppen"", fick 67 procent rätt medan konceptkartsgruppen bara 45. Allra sämst klarade sig de som läst alltihop vid ett enda tillfälle, de fick mindre än 30 procent rätt, trots att de uppskattat att de skulle få ungefär 70 procent.
Vad som upplevs som bra undervisning behöver alltså inte nödvändigtvis vara det bästa sättet att lära sig på. /DN